La vie est belle

La vie est belle

torsdag 19 november 2015

Pierre's side of the story - The arrival

Nästa gång jag bestämmer mig för att flytta så ska jag hyra ett par sherpas. Det är vad jag lärt mig av denna dag. Jag säger det, försök inte flytta med 7 väskor. Det är inte roligt någonstans. Efter frukost i loungen på Arlanda så var det en smärtfri resa till CDG. Bytet till tåg var inte alltför krångligt då det fanns tillgång till bagagevagnar. Men att vi sen inte kom med första tåget var mindre kul. Det var tydligen utsålt. Så istället fick vi vänta 3,5 timme tills nästa tåg skulle gå. 

Haha var så roligt, när vi lyckats släpa väskorna till perrongen och skulle på tåget så kastade tågvärden ombord Cassandra med väskor efter för att tåget skulle avgå. Tog typ 10 min men sen hade vi lyckats fått våra väskor på plats och satt oss ned. Bara för att sedan stanna på nästa station i över 30 minuter på grund av nånting. Tror det hade med säkerhet att göra men det var inte så lätt att förstå vad konduktören ropade ut på tåget.
Fyra gånger så fattiga och fyra, plus förseningar, timmar senare var vi framme i Bordeaux, Landet av honung, staden av guld, stället där alla dricker vin istället för vatten. Vårat nya hem helt enkelt. Det börjar bra även här. VI följer skyltarna till Taxi vilket tar oss ut på sidan av stationen. Men där finns inga taxibilar. De står tydligen på framsidan, andra sidan från vårat håll sett, och inte där skyltarna pekade. Cassandra lyckades efter 30 minuter av frustrerat släpande och massa stannade på vägen stoppa en taxi som kunde ta oss till hotellet.

Klockan 20.00 var vi inne på vårat svalkande rum med fungerande AC. Efter 15 timmars resa. Vi var framme. Detta skulle firas, vi trampar iväg ut på stan för att fira. Skola och boende var problem för en annan dag. Äntligen var vi här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar